RandigBordsduk

HUNDENS
DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som
finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som
finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som
finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som
finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som
finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som
finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som
finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det
bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som
finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det
bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng.
Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i
fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med
bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas
leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig
igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda
tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag
eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång
med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min
kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett
försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en
hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras
säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa
kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är
kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet
jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig
kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På
kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag
blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av
deras mat och höra brottstycken från deras kriminella
planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla
förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’.
Jag
måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det
till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare
och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att
någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men
återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln
däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra
kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar
vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är
han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara
en tidsfråga innan mina planer
infrias…


Hahaha :-D En del kan nog stämma rätt så bra!

/ S a r a h