Heartbroken
Jag känner mig lite ledsen.
Zebulon fick åka hem till sina syskon idag och det är så tomt!
Det är en orsak till att jag själv inte bör skaffa en hund, blir nog alldeles för känslomässigt involverad :-O Hur orkar man sen med den dagen djuret inte orkar leva längre?
Nu kom jag på en sak!
Alla mina vänner vet att jag är väldigt svår när det gäller att falla för en kille, för jag vill delvis egentligen inte. Vi behöver inte gå in på varför för ibland är det knappt att jag själv vet!
Men iaf... Jag vet att när jag skaffade Katten så gjorde jag det för att jag behövde någon annan att ta hand om, någon annan som behövde mig för jag orkade inte med att bara ha mig själv som "viktig" i mitt liv. Något som kunde ge mig glädje och oändligt med kärlek.
Direkt den stunden jag fick hem henne fylldes mitt hjärta av så himla mycket kärlek att det kunde göra ont.
Kanske jag är en sån person att den s.k. kärlek jag egentligen hade kunnat lägga på en kille (om jag inte varit så förbannat kräsen osv.) lägger jag istället på de djur som jag tar hand om, för jag störtfaller verkligen för dom.
Ibland ångrar jag att jag aldrig läste till veterinär som jag en gång tänkte, för mycket matematik (som jag totalt suger på) och jag vet inte om jag hade klarat av att se djuren må dåligt, att vissa dör hos en. Förmodligen en vanesak men nej, jag orkade inte med tanken :-)
Summan av kardemumman, eller hur tusan man nu säger, är iaf att jag saknar Zebbu väldigt mycket! Träffa honom kan jag dock göra nästan så ofta som jag vill, men det känns!
Angående veterinär eller något annat inom djur? Well, det är ju aldrig försent att börja plugga till något.
Ämmi lär dyka upp inom någon timme, sen blir det förmodligen fix med käk :-)
Ha det gott
/ S a r a h
Zebulon fick åka hem till sina syskon idag och det är så tomt!
Det är en orsak till att jag själv inte bör skaffa en hund, blir nog alldeles för känslomässigt involverad :-O Hur orkar man sen med den dagen djuret inte orkar leva längre?
Nu kom jag på en sak!
Alla mina vänner vet att jag är väldigt svår när det gäller att falla för en kille, för jag vill delvis egentligen inte. Vi behöver inte gå in på varför för ibland är det knappt att jag själv vet!
Men iaf... Jag vet att när jag skaffade Katten så gjorde jag det för att jag behövde någon annan att ta hand om, någon annan som behövde mig för jag orkade inte med att bara ha mig själv som "viktig" i mitt liv. Något som kunde ge mig glädje och oändligt med kärlek.
Direkt den stunden jag fick hem henne fylldes mitt hjärta av så himla mycket kärlek att det kunde göra ont.
Kanske jag är en sån person att den s.k. kärlek jag egentligen hade kunnat lägga på en kille (om jag inte varit så förbannat kräsen osv.) lägger jag istället på de djur som jag tar hand om, för jag störtfaller verkligen för dom.
Ibland ångrar jag att jag aldrig läste till veterinär som jag en gång tänkte, för mycket matematik (som jag totalt suger på) och jag vet inte om jag hade klarat av att se djuren må dåligt, att vissa dör hos en. Förmodligen en vanesak men nej, jag orkade inte med tanken :-)
Summan av kardemumman, eller hur tusan man nu säger, är iaf att jag saknar Zebbu väldigt mycket! Träffa honom kan jag dock göra nästan så ofta som jag vill, men det känns!
Angående veterinär eller något annat inom djur? Well, det är ju aldrig försent att börja plugga till något.
Ämmi lär dyka upp inom någon timme, sen blir det förmodligen fix med käk :-)
Ha det gott
/ S a r a h
Kommentarer
Postat av: Jessie
Heja Sarah! Klart att du ska plugga!!
Postat av: Nisse
hmm känner igen de där (läs skrållan :P) surt att de ska va massa matte på vägen, meeen kanske värt o tänka i dom banorna lite iaf, som sagt aldrig för sent iaf :)
Trackback
